Det finns inga män jag gillar lika bra som bra pappor. Alla barn förtjänar en pappa som bär, tröstar, snyter, nattar och byter blöjor. Jag önskar jag kunde ge mina barn det.
Men ja. Det finns ju samtidigt en gräns på hur mycket det är rimligt att jag som mamma ska offra mig!
Vill jag leva med en man? Absolut inte.
Har jag en nära killkompis som skulle bli en bra pappa? Nej tyvärr.
Tänker jag försöka hitta en man som jag kan bli vän med och som sen ställer upp och blir pappa till mina barn? Nej. Jag vill ha barn SNART.
Dels tog det mig ett år bara att hitta en vettig donator. Dels bor jag i ett litet samhälle och har inte lust att flytta bara för att mina barn ska ha tillgång till en pappa. Och dels vill jag inte att nån ska lägga sig i hur jag uppfostrar mina barn.
Jag hoppas att mina barn kommer få en fantastisk morfar och morbröder som gärna umgås med dem. Tyvärr är det det enda jag kan erbjuda. Men det är bättre än inget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar