"The Fosters" och det där med relationer i flatfilmer och serier.

Jag har sett ganska många filmer och serier med mer eller mindre lesbiska karaktärer. (Här hittar du min blogg om det) och har därmed sett x antal relationer. Det jag kommer diskutera härnäst är enbart gällande flatfilmer och det är bara det jag syftar på om inget annat anges. =)

De flesta filmer handlar om hur de träffades (Eller så handlar filmer om nåt helt annat där relationen inte har nån större betydelse ändå) Serier är lite annorlunda eftersom de handlar om ett större tidsperspektiv. Men när det kommer till serier så brukar det ändå vara liksom en balansgång mellan om de är tillsammans eller inte. Det är väldigt få serier som visar relationer som inte balanserar på det där tunna strecket som relationerna tycks hänga på.

Även i de relationer som varit mer eller mindre långvariga och på riktigt har det varit pauser i relationerna som om det inte tas på allvar. Kanske inte främst av karaktärerna då det ofta är rimliga scenarion. Men utan av de som skriver serierna som vill skapa mer drama och reaktioner.

Men faktum är. Man behöver inte skapa drama på det sättet. Måste man nödvändigtvis knöla in drama (japp jag skulle önska att det fanns fler serier utan tjafs alls) så går det faktiskt utmärkt att ha drama i form av "vi mot dem" snarare än "jag mot dig" Alltså, relationer där man tacklar utomstående problem tillsammans.

Hm. Nu har jag skrivit typ ett helt inlägg utan att ens nämna serien jag tänkte. Så jag ska göra det nu och det blir ett längre inlägg än jag tänkt. Men whatever =)

The Fosters är en serie som bryter mot det normala i flatseriesammanhang samtidigt som deras relation känns som den mest naturliga och realistiska jag sett på läääääänge. Det är såna småsaker som gör att det känns naturligt och relistiskt. 

Inga impulsiva passionerade scener utan djupare mer emotionella saker som att hålla handen och bara umgås. Som när man varit tillsammans många år och planerar att vara det läääääänge till. 

DET är vad jag vill se. Vad jag saknat i serier. Vad som berör mig. Vad jag själv längtar efter. Vad jag tror på.

Varför är flatorna så underrepresenterade i gaygalan?

Jag förde statistik medan jag kollade på gaygalan (Och jag har ingen teve så jag kollade idag istället =)
I sju kategorier var 3,5 flator och 4 straighta (vad jag vet) tjejer nominerade. Av 23... (Räknar par och filmer som en) 5 gay, 3,5 straight bland killar. 4 drag och 3 annat/blandat. INGEN kategori vanns av en tjej.

Jag tycker ju Anja eller Kajsa skulle vunnit =)

Och lyssna gärna på Anja i sommarpratarna. Så vet du varför hon förtjänade att vinna =)

Det gör ont...

...när nära vänner meddelar att de aldrig kommer acceptera att man inte vill gifta sig med en man.

Och att de fortfarande hoppas när de vetat att man är gay i typ fem år.

God jul!

Det där med att det är kvinnligt att diskutera kläder och smink.

Läste det här inlägget hos Lady Dahmer...

För mig är det inte ett problem. Jag lägger inte märke till det. Men jag har å andra sidan en förmåga att förtränga allt som är trist eller idiotiskt. Så det är inte säkert att jag lägger på minnet att folk pratar om sånt.

Är man bara två eller tre tjejer (Vilket jag oftast är då jag tycker det kan bli lätt rörigt om man träffas många och ska försöka prata med alla =) så dör ju samtalsämnen rätt snabbt om en av parterna uppenbart inte bryr sig i ämnet. Kommer smink på tal så kontrar jag med att jag nästan aldrig sminkar mig. Faktum är att jag packade ner det lilla smink jag har när jag flyttade för ett år sen och jag har inte saknat det direkt...

När ämnet kläder kommer upp berättar jag att jag köper mina jeans på tradera eller secondhand och att jag beställer mina tshirts från usa. Ibland har jag nåt roligt motiv på tröjan som kan diskuteras.

Skor ja... Jag använder enbart converse. Och jag kan erkänna att jag faktiskt kan fastna och prata om converse om den jag pratar med också gillar dem. Men andra skor är rätt trist...

Överlag. Utseende. Njä. Jag kan prata om naturlig hårvård om nån är intresserad (Jag har inte använt schampo på fem år. Jag tvättar oftast med bara vatten) Men ja. samtalen om utseende dör rätt snabbt ut när det är nån som uppenbarligen inte är särskilt översvallande entusiastisk. =)

Kan tillägga att ja. Jag är gay. Men jag är inte butch för det. Eller femme. Jag är jag. Mellantinget som har långt hår och vägrar klänning. Jag kokar gärna kalops eller kopplar elen till lampor. =)

Hur kan det vara ok att vara paparazzi?

En paparazzi är en stalker som fotar folk och säljer bilderna sen. HUR kan det vara ett ok yrke?

Jag tycker å andra sidan att skvallertidningar är skit över huvudtaget. Ja jag kan tänka mig att läsa intervjuer med kändisar. Men jag läser hellre typ bloggar där de själva skriver det de själva vill.

Men seriöst. Hur kan man med samvete skriva om folk utan att veta att det stämmer eller ha fått deras godkännande att publicera? Och hur kan man med att stödja det hela genom att köpa dessa tidningar?

Jag undviker att ens läsa omslagen när jag står i kassan på ica. Jag vill inte ha med dessa tidningar att göra alls. Det är helt galet att det är ok! Vad hände med det där med att man ska respektera folk?

Jag kan som sagt tänka mig att läsa bloggar. Och jag skiter totalt i om det är kändisar som bloggar. Bara det är intressant. Men hur kul är det för kändisar att blogga när det finns folk som förvränger och skriver om allt man skriver. Störigt!

Jag vill visst ha en pappa till mina barn.

Det finns inga män jag gillar lika bra som bra pappor. Alla barn förtjänar en pappa som bär, tröstar, snyter, nattar och byter blöjor. Jag önskar jag kunde ge mina barn det.
Men ja. Det finns ju samtidigt en gräns på hur mycket det är rimligt att jag som mamma ska offra mig!
Vill jag leva med en man? Absolut inte.
Har jag en nära killkompis som skulle bli en bra pappa? Nej tyvärr.
Tänker jag försöka hitta en man som jag kan bli vän med och som sen ställer upp och blir pappa till mina barn? Nej. Jag vill ha barn SNART.
Dels tog det mig ett år bara att hitta en vettig donator. Dels bor jag i ett litet samhälle och har inte lust att flytta bara för att mina barn ska ha tillgång till en pappa. Och dels vill jag inte att nån ska lägga sig i hur jag uppfostrar mina barn.

Jag hoppas att mina barn kommer få en fantastisk morfar och morbröder som gärna umgås med dem. Tyvärr är det det enda jag kan erbjuda. Men det är bättre än inget!

Jag har gillat Dani Shay sen hon var med i Glee. Den här låten är bra. Och mycket av hennes andra grejer med =)

Kolla in mer =)

Kanske mitt enda moderelaterade inlägg =)

Ok. Jag har nog aldrig scarfs. Sjal kan jag använda på vintern då jag inte gillar halsdukar. Men den knyter jag typ bara på ett sätt (Som inte ens var med i videon =)

Men jag måste beundra snyggt gjorda videor. Dessutom var hon galet söt! (Jupp. Jag är lite extra svag för asiater =)

 

Är det rimligt att begära att man ska strula med andra för att bli gravid?

"Alla landsting erbjuder heterosexuella som är ofrivilligt barnlösa gratis insemination. Om man är lesbisk och råkar bo i Västernorrland och Västerbotten kostar varje försök dock 12 000 kronor. Landstingen anser att lesbisk barnlöshet är självvald, enligt principen ”om de bara hoppade i säng med en karl så skulle de ju inte ha ett problem”, samtidigt som man inte enligt samma princip förväntar sig att en kvinna vars man har slöa spermier ska hoppa i säng med grannen för att lösa sitt problem. Alla människors kärlek ska respekteras. Skapa samma förutsättningar för insemination för alla, oavsett var man bor."

Sånt här gör mig både arg, matt och besviken. Alltså inte för att det som sägs är fel utan för att det faktiskt ser ut så. Det finns mååååååånga som vägrar räkna mig som barnlös bara för att jag vägrar strula med män. Men är det verkligen rimligt att man ska begära detta? Vad händer om man säger det så till alla som vill ha barn? Att de ska strula med nån annan än deras partner. Varför är det inte mer fokus på trohet och att det faktiskt inte är ok att strula med andra utan ens partners tillåtelse. Eller ja. Det kanske det blir om båda vill ha barn. Men hur kul är det att strula med nån man inte vill ha bara för att det är det enda sätt man kan få barn?

Nu har jag iof inte planerat att använda staten i mitt barnskaffande. Vet inte ens om det går som ensamstående. Men det är inte min anledning heller. Och det kanske är OT. Det jag vill få fram är att man är lika barnlös som flatpar som heteropar med kassa spermier. Och att det ska vara samma kostnad!
Och att man inte ska tvinga folk att vara otrogna. Det är inte sunt!

(Jag är alltså inte anti till polygami osv. Bara det är självvalt och alla partner tycker det är ok!

Dessutom är det galet att det inte är samma regler i hela landet!

Källan till citatet

So you still think homosexuality is sinful?

 

Jag tycker det är så jobbigt att argumentera med en del ibland. De är så envisa. Vet inte om denna bild hjälper (En del är så galet envisa i sen felaktighet) men den kanske får iallafall nån att tänka till. Och den är lättare att visa än att köra samma argument om och om igen. 

If I were a boy...

...är en rätt idiotisk sång.



Även om den har en poäng.

Ja. Tyvärr ser världen lite ut så. Att pojkar kan göra vad de vill och att det accepteras. Men samtidigt låter vi dem köra över oss. (generellt sett) och vad hindrar tjejer från att göra det som hon sjunger i texten? Vad hindrar dig från att klä dig som DU vill och stänga av telefonen om det är det du vill.

Varför vill man vara tillsammans med någon som inte accepterar en för vad man är?

Svar till:
Om kvinnor nu är lika bra som män varför är det mest män som presterat?

Jag tror inte att kvinnor presterar mindre eller sämre. Jag tror bara att de presterar annat. Och att om man skulle byta plats på kvinnor och män skulle kvinnorna göra ett bättre jobb än männen. Generellt sett.

Men nu tror jag inte på generaliteter och att man är begränsad till något pga man råkar vara av ett visst kön. Jag tror på att man skapas till den man är genom att slipas mot omgivningen. Har man föräldrar som uppmuntrar en för den man är eller för det man gillar så blir man en annan person än om man blir uppmuntrad när man gör nåt "tjejigt" eller "killigt". Har man en umgängeskrets där man är accepterad även om man inte vill pröva allt så tror jag det gör att man vågar säga ifrån när man blir äldre.

Det kvinnor gör skryter de inte om (generellt) och därför märks det inte av männen som tar det som en självklarhet. Folk brukar inte säga "Vad bra du är på att byta blöjor" eller "vad fint du putsade fönstret" Ändå är det saker som folk förväntar att kvinnor gör. Gör en man såna saker får han beröm. Galet. Inte för att han får beröm egentligen. Utan för att kvinnorna inte får uppmuntran för det de gör. Och för att männen inte förväntas kunna hantera det. Det börjar plana ut sig. Fler och fler pappor är hemma med sina barn. Och det är jättebra. Jag uppmuntrar sånt och det tänker jag inte sluta med. Jag uppmuntrar kvinnor som är hemma med sina barn med. Bra föräldraskap är underskattat!

Hm. Slutpoäng... Har jag en sån? Äh. Nåt kan man väl drämma till med =)
Kvinnor presterar INTE mindre eller sämre än män. Men de måste ibland slåss mer för att det ska synas. Om det funkar ens då. Folk (Män OCH kvinnor) har en referensram där det männen gör är viktigare. Men om ingen städar och fostrar barn skulle det definitivt märkas!

Och givetvis menar jag inte att det är det enda en kvinna gör eller borde göra. Men det är två saker kvinnor generellt gör mer av och det är ingen som ser det!

Nån sorts presentation.

Jag tror inte saker är svart eller vit. Det mesta är grått. Eller typ lila eller grönt... =)
Jag håller mig inte till ramar och regler och jag har två motton.
* Gör vad du vill så länge du inte skadar nån.
* Hjälp den du kan, när du kan.

Jag är:
* Flexibel och envis
* Slarvig och pedant
* Smart och korkad
* Kreativ och organiserad
* Minimalist och samlare

Jag vill ha:
* Fru
* Barn
* Liten gård på landet (med renoveringsbehov och tre kor och sju får och tolv hönor eller nåt sånt =)

Mina barn vill jag lära:
* Att tänka själva
* Att de själva kan avgöra vad som är rätt och fel (Men jag diskuterar det gärna med dem)
* Att de kan bli vad de vill (bara de jobbar tillräckligt hårt, med vissa undantag kanske men i princip)

Jag använder:
* Converse
* Naturliga hårprodukter
* Jeans och roliga tröjor
* Kläder från secondhand.

Jag debatterar om:
* Barnuppfostran
* Genus
* Homosexualitet
* Alternativa sätt att leva
* Annat jag tycker är intressant